10 december 2017

Rapport från partistyrelsen 8-10 december 2017

Tre dagar av intensivt partistyrelsearbete har nu avslutats. Under dessa tre dagar har vi framförallt ägnat oss åt motionsbehandling inför kongressen i februari. Nästan 500 motioner var det att läsa och fundera över inför mötet. Nu har dessa motioner diskuterats, yrkats på och beslutats om av flitiga och engagerade partistyrelseledamöter.

Efter att huvudet har snurrat fullt av alla dessa motioner, förslag till motionssvar och egna och andras yrkanden så känns det nu nästan lite tomt (pun intended ;)). Men nu har vi en riktigt bra valplattform att leverera till kongressen. Och den kommer såklart att bli ännu bättre när de kloka kongressombuden har sagt sitt. Sen är vi definitivt redo för valrörelsen.

Även om fokus under helgen legat på motionsbehandling i allmänhet och valplattformen i synnerhet så har vi faktiskt hunnit med lite annat också. Som att fastslå budgeten inför valåret. Och det är en valbudget som är starkare än den antagligen någonsin tidigare varit i partiets historia. De ni! Det känns onekligen fint inför den stundande valrörelsen.

En av de stora anledningarna till att partiet har så god ekonomi är förstås partiskatten. Den ger avsevärda intäkter centralt. Men även regionalt och lokalt kunde vi konstatera efter den utvärdering som nu gjorts utifrån det uppdrag som gavs av förra kongressen. Nu ska vi utveckla handledningen och fixa bättre rutiner för ta in partiskatten i distrikt, partiföreningar och på central nivå.

Den förra kongressen gav ju även partistyrelsen i uppdrag att utreda hur en central löneadministration för hela partiorganisationens anställda skulle kunna fungera och sedan undersöka intresse bland distrikten för en sådan lösning. En sådan utredning har nu gjorts och kommit fram till två alternativ, som kan erbjudas var för sig eller kombinerat.

VU har beslutat att lämna denna utredning som remiss till distrikten som får möjlighet att tycka till och bidra med synpunkter innan slutligt beslut fattas. Det är viktigt att distrikten då kommer ihåg att motionens konkreta förslag avser specifikt löneadministration. Det handlar alltså enbart om löneadministrationen, inte om anställningen i övrigt.

En fullt ut hanterad central löneadministration skulle i praktiken kräva att partiet centralt tar över arbetsgivarskapet för distriktens anställda. Personligen tror jag att det kan finnas önskemål runt om i landet kring att partiet centralt ska göra just detta. Men det är då en annan fråga som för med sig andra konsekvenser som behöver utredas och hanteras noggrant i så fall.

Ytterligare flera uppdrag som den förra kongressen gav avrapporterades också. En inventering av hur partiföreningarnas och distriktens lokaler och möten följer tillgänglighetspolicyn har gjorts och utifrån detta har det gjorts en åtgärdsplan. I korthet är slutsatserna både positiva och negativa:
• De lokalorganisationer som läst och diskuterat tillgänglighetspolicyn har haft bra stöd av den i arbetet med att förbättra tillgängligheten.
• De vanligaste skälen till bristande tillgänglighet är praktiska och ekonomiska.
• Ett oroväckande stort antal lokalorganisationer har inte alls jobbat med tillgänglighet i verksamheten.
• Det finns på vissa håll kunskapsbrist och bristande förståelse för behoven att jobba med tillgänglighet.

Det tyder på att tillgänglighetspolicyn i sig är bra och inte behöver förändras men att det finns all anledning att arbeta vidare med att göra policyn mer känd. Den har redan skickats ut via VIPS och jag hoppas nu att distrikt och partiföreningar som har brister skärper till sig. Att vi ser till att erbjuda sammanhang som fungerar för alla är inte fritt valt arbete som man kan låta bli.

Och apropå att skärpa till sig så gav förra kongressen i uppdrag att se över vilka särskilda hinder som möter aktiva medlemmar i Vänsterpartiet från rasifierade grupper. Det har gjorts och det som går att utläsa ur svaren är att alltför många rasifierade upplever hinder i vår partikultur. Oftare i de informella strukturerna än i de formella. Det är allvarligt!

Att så pass många vittnar om att vi har en ovälkomnande partikultur och att det på flera punkter tycks drabba rasifierade i högre utsträckning är såklart helt oacceptabelt och partistyrelsen behöver fortsätta arbetet med att förbättra mångfalden och representativiteten i partiet. Det togs också flera beslut som ska leda till att partiet bättre kan spegla befolkningsunderlaget där vi verkar.

Även frågan om separatistiska nätverk har utretts och rapporterades om. Slutsatsen är att någon ytterligare reglering av nätverk inte behövs och att separatistisk verksamhet i informella nätverk som inte är en del av partiets organisation inte behöver någon särskild sanktion av partiet. Men nätverken får såklart inte stå i strid med stadgarnas syfte.

Utöver detta diskuterade vi och beslutade om lite annat inför kongressen. Vi diskuterade valförberedelser och partistyrelsens roll i valrörelsen. Vi fick en rapport från Programkommissionen och en drös andra rapporter. Trots allt detta kunde den intensiva helgen avslutas med ett par minuter tillgodo.

07 december 2017

Stoppa kraven på begränsad strejkrätt

Vänsterpartiet driver en politik för fler jobb och ökad trygghet på arbetsmarknaden. Vi vill ha en trygg arbetsmarknad med schyssta villkor och rimliga löner för alla – oavsett var man kommer ifrån, hur gammal man är eller hur länge man har varit arbetslös. Vi gör inte skillnad på folk. Vi ställer inte grupper mot varandra. Vi vill ha ett samhälle som håller ihop.

De borgerliga partierna gjorde under sin regering sitt bästa för att öka på otryggheten och försvaga facket. Det är precis vad man kunde förvänta sig av en borgerlig regering. De införde anställningsformen allmän visstid, de tog bort avdragsrätten för fackavgiften, försämrade a-kassan osv osv. Men trots alla försämringar så vågade de inte ge sig på strejkrätten.

Vänsterpartiet har sett till att en del av detta återställts. Vi har förbättrat a-kassan och från och med den 1 juli nästa år återinförs avdragsrätten för fackavgiften. Men än har vi inte lyckats få med oss regeringen på att slopa anställningsformen allmän visstid. Vi var många som hade hoppats på mer från en socialdemokratisk regering men försämringarna har i alla fall upphört. Eller?

Strejkrätten är arbetarnas enda verksamma påtryckningsmedel. I Sverige strejkas det internationellt sett väldigt lite. Det hindrar dock inte att arbetsgivarorganisationer och andra genom massiva propagandainsatser har drivit på för att på olika sätt begränsa strejkrätten. Så nu har regeringen gjort det som borgarna inte vågade: de har öppnat dörren för inskränkningar i strejkrätten.

Att värna strejkrätten är centralt för Vänsterpartiet. Det är en grundläggande fri- och rättighet för anställda i Sverige, sprungen ur en lång kamp av arbetarrörelsen, skyddad i regeringsformen och har även stöd i internationella konventioner. Men i somras föll regeringen alltså för påtryckningarna och tillsatte en utredning med uppdrag att se över strejkrätten.

Ibland framstår det som en naturlag att arbetsmarknaden blir otryggare och otryggare. Så är det inte, otryggheten beror på medvetna politiska beslut. Det går utmärkt att ta politiska beslut som istället ökar tryggheten på arbetsmarknaden – om man vill. Det enda rimliga är nu att regeringen snarast stoppar alla krav på begränsad strejkrätt där de hör hemma, i papperskorgen.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

02 november 2017

Fattigdom och bostadsbrist är inte olösliga problem

Nyligen har vi kunnat läsa i Östran om hur människor tvingas leva i en husvagn utan vatten och värme. Det är en bild av förhållanden som inte är värdigt ett välfärdsland som vårt. Vi har också kunnat läsa om hur en forskare vittnar om att hemlöshet inte är förbehållet missbrukare utan sprider sig till allt bredare grupper av människor. Trots att Sverige är ett av världens rikaste länder.

Att det är så borde dock inte förvåna någon. Vi är många som fortfarande minns bilden från 2012 på den långa kön till soppköket utanför S:ta Clara kyrka i Stockholm. Det är ytterligare en i mängden av bilder som visar på ett Sverige som slits isär på grund av de ökande klyftorna i samhället. De senaste årtiondena har klyftorna ökat snabbare i Sverige än i något annat Västland.

Varken fattigdom, bostadslöshet eller köerna framför kyrkans soppkök är olösliga problem. Men vill man göra något måste man erkänna att det är de senaste årens nedmontering av välfärden som lett hit. Man måste erkänna att vi har ett skattesystem som är riggat för att gynna de rikaste och att vi har en bostadsmarknad som havererat på grund av misslyckat marknadstänkande.

Med våra gemensamma resurser har vi möjlighet att göra en fördelning utifrån andra värden. Alla människor behöver någonstans att bo. Tak över huvudet, värme och skydd när det är kallt eller regnar, utrymme att ha sina saker. Men många människor drabbas av att vi har en bostadsmarknad som präglas av brist, enorma kostnader och stora risker.

När man började bygga upp välfärden i Sverige så var bostadspolitiken en viktig del, tillsammans med sjukvård och bra skolor. Så behöver det bli igen. Många hyresrätter som byggs idag är för dyra för vanligt folk och långt ifrån alla har råd att köpa en bostadsrätt. Nu behöver samhället ta makten över Sveriges byggande och säkra att det byggs hyresrätter som folk har råd att bo i.

Vi har alla möjligheter att skapa ett gott liv åt alla som lever här. Sverige som land är rikare än någonsin. Ekonomin är stark, BNP växer, sysselsättningen är hög. Men Sverige har också blivit ett extremland när det kommer till att sänka skatterna för de allra rikaste. Pengarna finns, men det är många som inte märker av det, eftersom de finns i fickorna hos ett fåtal.

Sverige har nu fler och rikare miljardärer än någonsin tidigare. Idag har vi fler miljardärer per capita än USA. De rika blir allt rikare medan stora grupper av människor lämnas efter. Borgarna riggade skattesystemet för att passa de rikaste, men trots att regeringen ofta talar om vikten av ekonomisk jämlikhet så är Vänsterpartiet det enda parti som vill ändra på det.

Vi vill ha en ekonomi för alla, inte bara de rikaste. För oss är det uppenbart att när de rika blir allt rikare borde de också vara med och bidra mer till vår gemensamma välfärd. Välfärdsstaten i Sverige byggdes för att samhället i grunden är orättvist – och uppgiften borde vara att göra det mer rättvist. Idag är det, absurt nog, inte längre så. Det kan vi i Vänsterpartiet aldrig acceptera.

Kaj Raving (V)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

15 oktober 2017

Rapport från partistyrelsen 14-15 oktober 2017

Helgens partistyrelsemöte var förlagt till vackra Syninge kursgård. Det är Vänsterpartiets egen kursgård och du vet väl att du som vänsterpartist bokar med rabatt? Det rekommenderas verkligen! Och det är god mat och fika.
En busslast skarpa socialister och feminister är på väg mot Syninge.
Jag hade nöjet att tillsammans med Hanna Gedin sitta ordförande för mötet, så jag är glad över att vi inte hade någon textbehandling till detta möte. Däremot blev det flera långa, intressanta och bra diskussioner. Vi avslutade också lördagen med separata kvinno/mansträffar, vilket partistyrelsen beslutat om att ha några gånger per år som en del i vårt internfeministiska arbete.

Vi inledde helgen med en diskussion kring situationen runt konflikten mellan Katalonien och Spanien. Det blev en spännande och intressant diskussion som ändå landade i en stor samsyn i frågan. Vi har ju stort stöd i att vårt spanska systerparti Podemos varit en av få förnuftiga röster i denna fråga. De tar inte aktivt ställning i frågan om ifall Katalonien bör sträva mot självständighet eller inte.

Vår uppgift är istället att stödja de krafter som förespråkar förhandling framför konfrontation. Frågan om självständighet eller inte måste vara en fråga för folket i Katalonien och Spanien. Båda parter måste inleda dialog och avstå från våld och provokation och frågan om självständighet måste avgöras inom ramen för en demokratisk process.

Som aktuell politisk fråga diskuterades också LSS utifrån att Jonas under partiledardebatten bjöd in KD och övriga borgare att göra gemensam sak för att stoppa regeringens besparingar för kostnaderna för assistans. Det är viktigt att komma ihåg att dessa besparingar inte sker via det budgetarbete som Vänsterpartiet varit en del av, utan via regleringsbrev till Försäkringskassan.

Det har lett till att antalet beviljade fall har sjunkit från 43% förra året till 14% i år och att Försäkringskassan inte ens gör av med de anslag de tilldelats. Tyvärr fick Jonas kalla handen av borgarna. RBU plockade dock upp bollen och har bjudit in oss och borgarna till samtal för att leva upp till målet i LSS. Vi får hoppas att de lyckas bättre.
Aron Etzler redogör för hur planeringen inför valrörelsen ser
ut såhär långt.
Vi är ju inne på valåret och vi hade en inledande diskussion om partistyrelsens roll i valrörelsen. Vi kommer bland annat att vara en viktig del i valskolan som drar igång under senvåren. Just nu består valarbetet i att Jonas är ute på en lyssnarturné runtom i landet för att besöka arbetsplatser och skolor och hålla öppna möten för allmänheten med fokus på frågor om jämlikhet.

Efterlängtat är att det beslutades om direktiv för de social- och utbildningspolitiska program som förra kongressen beslutade om. Enligt tidigare PS-beslut behandlas programmet efter valet 2018. Vi förrättade också val av de grupper som ska arbeta fram de båda programmen ”utifrån våra socialistiska och feministiska utgångspunkter och målsättningar”.

Arbetet inför kongressen fortsätter såklart också. Detta möte beslutade vi om vilka som ska få äran att sitta kongressordförande och vilka vi ska bjuda in som gäster. Utgångspunkten har varit att hitta gäster som vi kan använda för att öka uppmärksamheten runt kongressen och som kan ge ombuden inspiration och nya intryck. Det tror jag vi har lyckats bra med.

Kongressen närmar sig med stormsteg och nästa möte är det motionsbehandling i tre dagar. Då blir det nog betydligt svettigare att hålla i mötet än det var den här helgen :)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

14 september 2017

Sverige ska vara ett land för alla – inte bara de rika

Om mindre än ett år är det val. När vi står där och ska plocka upp valsedeln så står vi inför ett avgörande vägval. Ska vi bygga ett samhälle som är till för folket, där alla garanteras ett gott liv eller ska vi ha ett samhälle där de rikaste får diktera villkoren medan vanligt folk som du och jag får nöja oss med de smulor som blir över? Det handlar om vilket slags land vi ska vara.
Vi har alla möjligheter att skapa ett gott liv åt alla som lever här. Sverige som land är rikare än någonsin. Ekonomin är stark, BNP växer, sysselsättningen är hög. Men det är inte alla som får del av dessa rikedomar. För medan vi har fler och rikare miljardärer än någonsin så är det samtidigt många som har lämnats efter. Det kan vi i Vänsterpartiet aldrig acceptera.

Vänsterpartiet arbetar för att skapa ett samhälle för alla – inte bara några få. Det är många som pratar om jämlikhet - vi gör något åt saken. Vi har under den gångna mandatperioden visat att nedskärningar och försämringar för de mest utsatta inte är någon naturlag. Vi är det parti som driver en politik som faktiskt ökar jämlikheten i vårt land och gör skillnad för vanligt folk.

Vi drev igenom den största välfärdssatsningen hittills på 2000-talet med 10 miljarder kronor mer om året till vården, skolan och annan välfärd. Vi har fått igenom gratis medicin och glasögonbidrag för barn. Vi har sett till att mammografin är avgiftsfri och vi har sett till att studiebidraget höjs för första gången sedan 2006. Vi driver igenom reformer som gör skillnad i din och min vardag.

När regeringen samarbetar med Vänsterpartiet, blir det statsbudgetar som tydligt förbättrar vår gemensamma välfärd. Vi har fått igenom mycket i budgeten, men skattesystemet är fortfarande riggat för att gynna de rika. Trots att regeringen ofta talar om vikten av ekonomisk jämlikhet så är Vänsterpartiet det enda parti som vill ändra på det.

För oss är det uppenbart att när de rika blir allt rikare borde de också vara med och bidra mer till vår gemensamma välfärd. Välfärdsstaten i Sverige byggdes för att samhället i grunden är orättvist – och uppgiften borde vara att göra det mer rättvist. Idag är det, absurt nog, inte längre så. Såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar bär skulden för det.

LO:s stora fokus just nu är ”jämlikhet”. Den drömmen kommer bara bli verklighet om Vänsterpartiet har ett stort inflytande över budgeten. Rättvisa i handling är något helt annat än rättvisa i ord. Det är en grund att bygga ett samhälle från. Ett jämlikt samhälle ger människor möjligheter och kan lösa samhällsutmaningar som barnfattigdom, kriminalitet eller brister i sjukvården.

I valet 2018 behöver vi en starkare vänster. Vår ambition är att gå framåt och det ordentligt. För oss är inte politiken ett politiskt maktspel. Politik handlar för oss om att göra livet bättre för de som bäst behöver det. Det goda ska komma fler till del och jämlikheten öka, då mår samhället bättre. Sverige ska vara ett land för alla – inte bara de rika. Det kräver ett starkt Vänsterparti.

Kaj Raving (V)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

11 september 2017

Omöjligt att driva friskola utan vinstjakt?


Sverige är det enda landet i världen som tillåter obegränsat vinstuttag i skolan. Den enda som, förutom Alliansen, SD och de som idag gör vinster av våra skattepengar, tycker att denna modell verkar lyckad är Donald Trumps utbildningsminister!
Men att Vänsterpartiet nu har fått regeringen att gå med på att stoppa vinstjakten i skolan har fått vinstförespråkarna att gå i taket. Den ena efter den andra målar upp bilder av att ett stopp för vinstjakten leder till att Sverige blir som Nordkorea och att friskolorna kommer gå i konkurs på löpande band.

Skolägarna, de hävdar att deras syfte är att ge eleverna bästa möjliga skola och inte att göra högsta möjliga vinst. Vad är då problemet med en lag som säger att pengarna ska gå tillbaka till verksamheten, till eleverna, och inte hamna som vinst i privata fickor? Rimligen inget! Ändå hävdar de att de inte skulle kunna driva skolan om Vänsterpartiet lyckas stoppa vinstjakten.

Nederländerna har störst andel friskolor i världen. De bekostas som i Sverige via skattsedeln. Där får den skola som använder sina pengar till andra ändamål än utbildning böter. I Danmark, med uppemot 15 procent av eleverna i fri- eller privatskolor, får bara icke-vinstdrivande stiftelser vara huvudmän.

Men i Sverige är det tydligen omöjligt att driva en friskola om man inte får plocka ut obegränsade vinster av skattepengar. Hur kommer det sig?

Kaj Raving (V)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

07 september 2017

Rapport från partistyrelsen 2-3 september 2017

Vissa har undrat över vad som hänt med min rapport från partistyrelsen. Den brukar ju alltid komma kort efter mötet. Nästan alltid redan under söndagskvällen. Så blev det alltså inte denna gång. Orsaken till det är att partistyrelsemötet ägnades nästan uteslutande åt valplattformen, vilket jag inte kunde berätta något om innan den blev officiellt presenterad.

Nu har Jonas Sjöstedt hållit en presskonferens där han presenterade de viktigaste huvudlinjerna i valplattformen. Han berättade bland annat att vi går till val på en politk som fokuserar på jämlikhet, vi vill se ett samhälle som fungerar för alla, inte enbart för några få. Vi vill helt enkelt ha ett solidariskt samhälle där alla får del av rikedomarna! Det är fokuset i plattformen.

Det innebär också att vi vill göra upp med det skattesystem som högern riggade för de rikaste. Trots att regeringen ofta talar om vikten av ekonomisk jämlikhet så är Vänsterpartiet det enda parti som vill ändra på det. Vi har fått igenom mycket i budgeten, men när det gäller att skapa ett skattesystem som omfördelar mer från rik till fattig så har regeringen varit orubblig.

Det är en bra plattform som möjligen hade kunnat bli ännu något lite bättre om jag hade fått igenom ytterligare något yrkande. Men nu är det upp till alla medlemmar, partiföreningar och distrikt att tycka till och komma med kloka inspel för att slutligen ombuden vid kongressen 9-11 februari nästa år ska kunna ta beslut om en riktigt riktigt bra plattform att gå till val på.
Partistyrelsen slet, funderade och yrkade under många timmar innan vi slutligen
under söndagen kunde klubba igenom ett färdigt förslag till valplattform.
Fotot snott av Jessica Rylle Spångberg
Demokratin i centrum, inte marknaden. Orättvisorna mellan män och kvinnor. Kriminalitet och en radikal miljöpolitik. Sex timmars arbetdag och otrygga jobb. Det blev ett rejält möte med långa och bra diskussioner kring många frågor. En bra bit över 300 olika yrkanden blev det till slut som partistyrelsen fick ta ställning till och som gav redaktionskommitten en hel del att göra.

Vill du veta mer om vad själva plattformen innehåller, vilket du såklart vill, så kan du med fördel lyssna på Jonas presskonferens på Facebook. Sen så läser du förstås hela plattformen, som du hittar här: Partistyrelsens förslag till valplattform 2018. Därefter funderar du på hur den eventuellt kan förändras och förbättras och skickar in dina förslag senast 9 november.

Vi avgjorde också en del övriga ärenden inför kongressen. Ombudsavgift, valordning för val av kongressombud, ombudsfördelning och ett förslag till mindre stadgeändring klubbades betydligt snabbare. Likaså en del olika rapporter och skrivelser. Till och med aktuella politiska frågor och förhandlingarna med regeringen avhandlades rätt kvickt.

Avslutningsvis så behandlade vi den ekonomiska halvårsrapporten, där vi kunde konstatera att det går bättre än väntat. Och det skadar ju inte såhär inför valåret.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...