10 december 2017

Rapport från partistyrelsen 8-10 december 2017

Tre dagar av intensivt partistyrelsearbete har nu avslutats. Under dessa tre dagar har vi framförallt ägnat oss åt motionsbehandling inför kongressen i februari. Nästan 500 motioner var det att läsa och fundera över inför mötet. Nu har dessa motioner diskuterats, yrkats på och beslutats om av flitiga och engagerade partistyrelseledamöter.

Efter att huvudet har snurrat fullt av alla dessa motioner, förslag till motionssvar och egna och andras yrkanden så känns det nu nästan lite tomt (pun intended ;)). Men nu har vi en riktigt bra valplattform att leverera till kongressen. Och den kommer såklart att bli ännu bättre när de kloka kongressombuden har sagt sitt. Sen är vi definitivt redo för valrörelsen.

Även om fokus under helgen legat på motionsbehandling i allmänhet och valplattformen i synnerhet så har vi faktiskt hunnit med lite annat också. Som att fastslå budgeten inför valåret. Och det är en valbudget som är starkare än den antagligen någonsin tidigare varit i partiets historia. De ni! Det känns onekligen fint inför den stundande valrörelsen.

En av de stora anledningarna till att partiet har så god ekonomi är förstås partiskatten. Den ger avsevärda intäkter centralt. Men även regionalt och lokalt kunde vi konstatera efter den utvärdering som nu gjorts utifrån det uppdrag som gavs av förra kongressen. Nu ska vi utveckla handledningen och fixa bättre rutiner för ta in partiskatten i distrikt, partiföreningar och på central nivå.

Den förra kongressen gav ju även partistyrelsen i uppdrag att utreda hur en central löneadministration för hela partiorganisationens anställda skulle kunna fungera och sedan undersöka intresse bland distrikten för en sådan lösning. En sådan utredning har nu gjorts och kommit fram till två alternativ, som kan erbjudas var för sig eller kombinerat.

VU har beslutat att lämna denna utredning som remiss till distrikten som får möjlighet att tycka till och bidra med synpunkter innan slutligt beslut fattas. Det är viktigt att distrikten då kommer ihåg att motionens konkreta förslag avser specifikt löneadministration. Det handlar alltså enbart om löneadministrationen, inte om anställningen i övrigt.

En fullt ut hanterad central löneadministration skulle i praktiken kräva att partiet centralt tar över arbetsgivarskapet för distriktens anställda. Personligen tror jag att det kan finnas önskemål runt om i landet kring att partiet centralt ska göra just detta. Men det är då en annan fråga som för med sig andra konsekvenser som behöver utredas och hanteras noggrant i så fall.

Ytterligare flera uppdrag som den förra kongressen gav avrapporterades också. En inventering av hur partiföreningarnas och distriktens lokaler och möten följer tillgänglighetspolicyn har gjorts och utifrån detta har det gjorts en åtgärdsplan. I korthet är slutsatserna både positiva och negativa:
• De lokalorganisationer som läst och diskuterat tillgänglighetspolicyn har haft bra stöd av den i arbetet med att förbättra tillgängligheten.
• De vanligaste skälen till bristande tillgänglighet är praktiska och ekonomiska.
• Ett oroväckande stort antal lokalorganisationer har inte alls jobbat med tillgänglighet i verksamheten.
• Det finns på vissa håll kunskapsbrist och bristande förståelse för behoven att jobba med tillgänglighet.

Det tyder på att tillgänglighetspolicyn i sig är bra och inte behöver förändras men att det finns all anledning att arbeta vidare med att göra policyn mer känd. Den har redan skickats ut via VIPS och jag hoppas nu att distrikt och partiföreningar som har brister skärper till sig. Att vi ser till att erbjuda sammanhang som fungerar för alla är inte fritt valt arbete som man kan låta bli.

Och apropå att skärpa till sig så gav förra kongressen i uppdrag att se över vilka särskilda hinder som möter aktiva medlemmar i Vänsterpartiet från rasifierade grupper. Det har gjorts och det som går att utläsa ur svaren är att alltför många rasifierade upplever hinder i vår partikultur. Oftare i de informella strukturerna än i de formella. Det är allvarligt!

Att så pass många vittnar om att vi har en ovälkomnande partikultur och att det på flera punkter tycks drabba rasifierade i högre utsträckning är såklart helt oacceptabelt och partistyrelsen behöver fortsätta arbetet med att förbättra mångfalden och representativiteten i partiet. Det togs också flera beslut som ska leda till att partiet bättre kan spegla befolkningsunderlaget där vi verkar.

Även frågan om separatistiska nätverk har utretts och rapporterades om. Slutsatsen är att någon ytterligare reglering av nätverk inte behövs och att separatistisk verksamhet i informella nätverk som inte är en del av partiets organisation inte behöver någon särskild sanktion av partiet. Men nätverken får såklart inte stå i strid med stadgarnas syfte.

Utöver detta diskuterade vi och beslutade om lite annat inför kongressen. Vi diskuterade valförberedelser och partistyrelsens roll i valrörelsen. Vi fick en rapport från Programkommissionen och en drös andra rapporter. Trots allt detta kunde den intensiva helgen avslutas med ett par minuter tillgodo.

07 december 2017

Stoppa kraven på begränsad strejkrätt

Vänsterpartiet driver en politik för fler jobb och ökad trygghet på arbetsmarknaden. Vi vill ha en trygg arbetsmarknad med schyssta villkor och rimliga löner för alla – oavsett var man kommer ifrån, hur gammal man är eller hur länge man har varit arbetslös. Vi gör inte skillnad på folk. Vi ställer inte grupper mot varandra. Vi vill ha ett samhälle som håller ihop.

De borgerliga partierna gjorde under sin regering sitt bästa för att öka på otryggheten och försvaga facket. Det är precis vad man kunde förvänta sig av en borgerlig regering. De införde anställningsformen allmän visstid, de tog bort avdragsrätten för fackavgiften, försämrade a-kassan osv osv. Men trots alla försämringar så vågade de inte ge sig på strejkrätten.

Vänsterpartiet har sett till att en del av detta återställts. Vi har förbättrat a-kassan och från och med den 1 juli nästa år återinförs avdragsrätten för fackavgiften. Men än har vi inte lyckats få med oss regeringen på att slopa anställningsformen allmän visstid. Vi var många som hade hoppats på mer från en socialdemokratisk regering men försämringarna har i alla fall upphört. Eller?

Strejkrätten är arbetarnas enda verksamma påtryckningsmedel. I Sverige strejkas det internationellt sett väldigt lite. Det hindrar dock inte att arbetsgivarorganisationer och andra genom massiva propagandainsatser har drivit på för att på olika sätt begränsa strejkrätten. Så nu har regeringen gjort det som borgarna inte vågade: de har öppnat dörren för inskränkningar i strejkrätten.

Att värna strejkrätten är centralt för Vänsterpartiet. Det är en grundläggande fri- och rättighet för anställda i Sverige, sprungen ur en lång kamp av arbetarrörelsen, skyddad i regeringsformen och har även stöd i internationella konventioner. Men i somras föll regeringen alltså för påtryckningarna och tillsatte en utredning med uppdrag att se över strejkrätten.

Ibland framstår det som en naturlag att arbetsmarknaden blir otryggare och otryggare. Så är det inte, otryggheten beror på medvetna politiska beslut. Det går utmärkt att ta politiska beslut som istället ökar tryggheten på arbetsmarknaden – om man vill. Det enda rimliga är nu att regeringen snarast stoppar alla krav på begränsad strejkrätt där de hör hemma, i papperskorgen.

Kaj Raving (V), riksdagskandidat

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...